Det är synd att det blåser så mycket om dagarna annars hade det varit toppenväder, se själva. Även med risk att blåsa bort gav jag mig ut för att se om den där kreativiteten jag pratade om igår hade kommit till mig under natten. Det hade den inte. Och några bra höstmotiv hittade jag inte heller, det är väl helt enkelt inte riktigt höst än. Får ta nya tag någon annan dag. Nu tänker jag fortsätta tillbringa min kväll med Jocke Bergs stämma.

Saknaden försvinner inte men man lär sig leva med den.

Det är inte fören mörkret faller som jag känner mig kreativ och sugen på att gå ut och fotografera. Det är synd.  Varje kväll känner jag mig så exhalterad för att nästa dag få gå upp, gå ut och knäppa kort efter kort. Som förr. Men varje morgon är det samma sak, viljan och glädjen för att få springa runt med kameran och ta kort på allt mellan himmel och jord är som bortblåst. Jag måste gå ut och försöka väcka liv i min kreativitet.

Igår låg jag i mossan och försökte visa att en svamp också kan vara fin. Jag är inte nöjd.

Äntligen skiner solen igen! Så idag tillbringar jag denna underbara dag med mina egna solstrålar, ida och josephine. Ida bjuder på fika och vi på sällskapet.  Det är dags att planera lite inför söndag. Kanoners!

Bilden visar slutdestinationen på vårat uppdrag igår, Ericsbergs slott. Men först stannade vi till i Katrineholm mest för att se vad den staden hade att erbjuda, vilket visade sig vara.. ingenting! Nu vet ni det, åk inte dit om ni inte måste. Efter några timmars väntan i Katrineholm begav vi oss den dryga milen österut mot Ericsbergs slott för att göra det vi åkte 18 mil för...

Nämligen besöka Pintorpafrun eller ska man säga försöka undvika henne eftersom hon är ett av alla de spöken som vandrar runt slottet. Det är sant.

Okej, vi åkte varken dit för spökena eller slottet utan för Amelie och min systers skull. Vi var på ett adoptionsuppdrag till en Bosse och en Embla som inte hade någonstans att bo. Vi fick också en exklusiv guidad tur runt slottet, slottsparken och orangeriet samt stallet av the one and only Madeleine (min syster) som bor och jobbar där.

Bosse & Embla, våra nya inneboende.

Ännu en måndag är här. En jobbansökan skickades in igår. Madeleine var på besök för några timmar men nu är hon åter i Katrineholm. Men det verkar som att jag snart också sitter med fötterna i Katrineholm. Vi får se.

Måndag är alltid en tråkig dag. Händelselös. Jag satt ute på balkongen och lät kroppen få andas in lite D-vitamin då det började regna. Det regnade och solen sken, det var härligt. Som alla vet så bildas det regnbåge då solen skiner samtidigt som det regnar och det dröjde inte länge fören jag vände på huvudet och såg den. Eller dem, för de var två. Jag hämtade kameran och knäppte lite kort.

Imorgon ber jag för regn. Jag tror inte jag behöver be för vad jag vet så ska det regna. Jag vill ha regn. Jag ska ta en promenad i regnet och reda upp mitt liv, mina tankar och min framtid.
Oj, idag hann visst bli imorgon och idag igen. Så, idag önskar jag att det ska regna för idag ska jag ut på en promenad i regnet. Krångligt? Nej.

Jag önskar att man kunde styra över sina drömmar. Att slippa drömma för en natt. De senaste veckorna har mina drömmar sett likadana ut varenda natt. Den är om samma person och utspelar sig på samma sätt fast på olika platser. Drömmen slutar alltid likadant. Snälla låt mig få sluta drömma för en natt.

Det är inte särskilt lätt att komma över och gå vidare när mitt undermedvetna förstör det för mig.

Jag har en vän som alltid kan få mig på bättre humör och hålla mig sällskap, det bästa är att jag vet att jag alltid kan få tag på honom. Han är inte en av mina äldsta vänner, men definitivt en av de bästa. En extremt seg dag som denna kände jag att det var dags att söka upp honom och bestämma träff. Han säger inte mycket men ack så rolig han är. Han gör en form av "klickljud" som alltid får mig på bra humör, låter helskumt jag vet men det är sant.

Vi tog en promenad. Jag tyckte att vi skulle ta en tur runt skogen i det höga gräset. Kanske inte det mest logiska på grund av att det förmodligen kan finnas ormar, men det struntade jag i och traskade helt orädd runt i mina foppatofflor och shorts. En fjärilsfotograferande timme senare kände vi att det var dags att traska hem eftersom allt gräs kliade på mina ben och att jag hade satt mig ner på en brännässla.

Jag är trött. Jag är utmattad. Inte heller på humör för bloggen. Livet rullar i uppförsbacke.
Det var allt.

Fotomichaela är tillbaka! Det här är första sommardagen jag verkligen ägnat tid åt att fotografera. Har saknat det. Men lusten har helt enkelt inte funnits. Men idag cyklade vi till sjön och tog båten över till badklippan vilket gjorde att jag befann mig på en ny plats att fotografera på så lusten var direkt tillbaka. Så tillbaka att jag inte ens badade, utan jag gick bara runt och fotograferade under den 1,5 timmen vi var där. I skrivande stund har jag inte redigerat mina bilder än så jag har inte bestämt mig för om ni ska få se ganska många eller endast några stycken. Det får ni rulla ned och upptäcka.

Nu har jag bakat exakt 21 chokladbollar, eller om det nu var 22. Eller 23?
I alla fall, jag vet en sak och det är att:
Jag var så extremt ambitiös att jag bakade en liten boll åt varje stor boll i klassen.

Jag var nog en av de få som inte fick någon chock när jag tittade ut imorse. Det blev som jag befarade. Snö, snö, SNÖ!? Men tack och lov för plusgrader. Bara för snön tänker jag äta min macka ännu mer långsammare. Jag har inte särskilt bråttom att bege mig ut och borsta av bilen. Borsta bilen! Ni hör väl hur det låter?! Sjukt.

Jag ljög om att jag hade hittat inspiration till att fota igen. Det har jag inte insåg jag. Det finns ingen gnista alls.

Varför jag bloggar nu är oklart. Jag behöver ett miljöombyte. Jag behöver 11 maj. Ge mig elfte maj så får vi se om jag väljer att åka hem igen.

Jag måste börja fota mer. Våren är här och inspirationen börjar sakta men säkert smyga sig på.

Det har varit en minst sagt konstig vecka. Kanske också den värsta veckan på länge.
Men det är lätt att "put on a happy face".
Vi får se vad helgen och nästa vecka har att erbjuda.

Imorgon har det gått ett helt år.
Vad hände med tiden?

Hemma igen efter bussturen från helvetet. Dagarna hos markus har varit lite både och faktiskt. Allt fyllde inte mina förhoppningar tyvärr.

Som jag nämnde i förra inlägget lagade markus och jag marängsvisch och havreflarn. Dock misslyckades vi med båda två. Vi somnade i soffan så glassen i svischen smälte. Havreflarnen flöt ut i ett enda flarn och fastnade på plåten. Lite våld löser som tur allt. Men tyvärr kunde vi inte rädda marängsvischen.

Veckan som kommer bjuder på praktik.


Bjuder på en bild från mitt analoga fotoprojekt.

Saco-mässan i Älvsjö står på schemat imorgon.
Så nu är det faktiskt sängen gäller. Ska upp tidigt tidigt tidigt imorgon.
Vid 5.40 tar jag bilen in till stan. Fy, hur ska jag klara det?
Men jag har bestämt att nea och jag ska mysa ihop oss på bussen och ta igen sömnen.

God natt.

Nu är ännu en vecka snart slut och tur är väl det. Det har varit en tuff vecka för mig. Många motgångar. Men att markus impulsköpte biljetter hit i torsdags gjorde allting lite lättare. Så vi har haft en myshelg med film och godis.

Annars har veckan inte varit så speciell.
NP i svenska, skriftligt.
Hämtat ut körkort.
Fått hem mina ringar jag beställt.
Naturkunskapsprov.

Men nu blir det en ny vecka och nya tag.

 

Ikväll dämpar musiken mina tankar.
Känns som det enda rätta.

 

Det spelar ingen roll om du håller mig hårt,
ingen kommer minnas om hundra år.

Ligger och tittar på senaste avsnittet av the hills för att lugna ner mig innan jag ska sova. Blir alltid så uppstressad kvällen innan jag ska till markus. Det är packningen som ställer till det för mig. Oroar mig alltid för att jag har glömt något. Men jag tror att jag fått med mig allt. Behöver ju egentligen inte så mycket.

Måste också hinna med och lyssna på Töntarna en sista gång innan jag somnar. Det känns mycket bra att de ska ut på turné och att madeleine och jag kanske beger oss till cloetta center i linköping för att se kent :)

Kanske dags att sätta igång med mitt pressmeddelande jag ska skriva. Men det finns ju roligare saker att göra. Jag skulle kunna skriva det under lektionen imorgon men skulle nog inte få så mycket gjort då, i think. Men jag har i alla fall öppnat upp Word! It's a start.

Vi hade tydligen matteläxa tills imorgon också. Men det hade jag glömt. Stackars patrik.