Det är två hjärtan som döljer sig bakom mitt vänster öra. Ett för min farmor och ett för min mormor.

Min mormor var en väldigt varm och kärleksfull person. Till henne var vi alltid välkomna och trots kort varsel hade hon alltid lyckats plocka fram massa gott åt oss. Hon gjorde också de godaste pannkakorna! Att lösa korsord var verkligen mormors grej och hennes intresse smittade av sig till oss. Tillsammans satt vi och löste korsord och hade svårt att slita oss ifrån dem.

Farmor förlorade vi nyligen, i somras. Under hela min barndom bodde vi grannar så jag växte upp tillsammans med henne. Det gick knappt en dag utan att vi träffades, vilket skapade ett väldigt starkt band mellan oss. Hon blev som en riktigt nära vän. Min farmor var alltid glad och väldigt rolig. Hon kunde prata nonstop i timmar och hon flikade ofta in roliga kommentarer. Då vi bodde på gård och farmor älskade naturen var vi alltid utomhus. Hon lärde oss att baka, odla grönsaker och dricka kaffe vid 9-års ålder(!). Vi var riktiga bullerby-barn.

Det går inte att förklara med ord hur fina de här människorna var. Jag saknar dem och nu finns de med mig för alltid.

Det är dagen före dagen och enligt traditionerna har det varit julpyntning av granen idag. Julkulorna glimmar, granen lyser och julklapparna är placerade under granen. Synd att vår gran inte är i närheten av en äkta amerikansk gran alltså stor och fullproppad med pynt. Så fint!

Fick även en himla bra julklapp idag, nämligen besked om operationsdatum. Nu laddar vi inför det datumet och julafton med lite housemusik. Det är då jag blir på bäst humör och som mest peppad.