Modig genom kameralinsen

Idag stod jag öga mot öga mot världens monster. Hade jag blivit biten av denna groteskt stora spindel hade jag nog förvandlats till spiderwoman inatt. Med sina långa, håriga 3 centimeters ben dök den upp mitt framför ögonen på mig. En vettig människa hade vänt på klacken och sprungit så långt därifrån som möjligt. Inte jag. Jag plockade upp min kamera och började knäppa bild efter bild.
 
Det är inte första gången jag sitter ihopkurad och fotograferar äckliga kryp endast några centimeter ifrån dem. Jag drivs av adrenalin och känner mig så fascinerad av deras utseende och jag kan inte hålla mig därifrån. Hur jag beter mig efter att adrenalinet lagt sig är en helt annan femma.
 

Fina minnen med fina personer

Det är alltid så här på kvällskvisten som jag känner mest inspiration och driv men samtidigt den bästa tiden för tillbakablickar. Hösten är här och det dröjer inte många veckor innan den övergår till vinter. Det är också den tiden på dygnet jag alltid har mest längtan tillbaka till det som har varit. Som tillbaka till de gångna månaderna med nytt jobb, nya vänner, utflykter, festival, fest och massvis av skratt.
 
Ibland har man det bara så himla bra! Det finns inget att ångra utan bara fina minnen tillsammans med fina personer.



Nakenbadare i soluppgången

Det är alltid spännande att besöka ett land du aldrig varit i förut. I fotografisynpunkt så kan det bjuda på hur mycket inspriration som helst och därför var det en sjävklarhet att kameran skulle få följa med på resan. Det var ett bra val. 
 
Vi hade en fantastisk havsutsikt och såklart en lika fantastisk soluppgång. Sånna tillfällen måste man ta vara på och därför gav jag mig upp redan klockan sex på morgonen för att bevara den på mitt minneskort. Det var jag, några nakenbadare och ett par ensamma fiskare som hade gett sig ut denna tidiga morgon.
 


Ett stenkast från havet

Måste säga att jag saknar att vakna upp till den här utsikten varje dag. Vi bodde ett stenkast från havet under vår vecka på cypern och det var helt underbart. 
 

Omfamnar hösten

 
Fick ett uppenbart miljöombyte när jag åkte utomlands men jag har inte riktigt räknat med att det var ett lika stort miljöombyte att komma hem igen. Helt plötsligt strålade alla träd av ett rött och gult skimmer och det var så där höstigt som när man tänker sig höst i sitt huvud. Den här tiden är den bästa med hösten. Önskar det kunde se ut så här ända fram till att snön täcker marken. Men innan vi vet ordet av är alla färgglada löv avblåsta från träden och utspridda över landet och allt vi ser är tomma trädgrenar och ett grått sken över vårt landskap. 
 
Jag blir riktigt höstpepp av sånt här väder. Nu vill jag ta på mig den största halsduken jag kan hitta och ge mig ut  och omfamna hösten!
 

RSS 2.0