Morgondagg i spindelväven

Min syster stormade in i mitt rum härom morgonen och väckte mig från mitt härliga drömland. Likt en zombie masade jag mig upp ur sängen och gnuggade mig i ögonen för klara det starka ljuset utifrån. Halvt i koma klev jag i mina prickiga stövlar och vi tog en kort fotopromenad.

Dimman låg vackert tät den här morgonen men jag fastande för att fotografera spindelväven.




Återföreningsdag

Det är rätt tomt i stan numera. Majoriteten har flyttat vilket gör att man ser dem allt mer sällan. Men i helgen har jag fått träffa många bekanta ansikten, både nära vänner och gamla klasskompisar.

Startade min lördag med en himla mysig fika tillsammans med ida och larry. Jag fortsatte min återföreningsdag till min efterlängtade molkom-tjej, therese. Vi tog senare flykten mot paulina för en härlig liten middag. Tillsammans avslutade vi kvällen hos Ina och hennes familj för soffhäng och plockmat.




Fredagslyx

Det här kallar jag äkta fredagsmys. En maräng/riscripsbottentårta ála Ida fylld med en gojsig, god kräm och toppad med grädde samt hallon/blåbär. Den tog mig totalt tre timmar, så nu hoppas jag att den ska fylla mina förväntningar. Men då jag passat på att mumsa i mig medan jag bakat kan den inte smaka mer än delikat.

Update:
Den är g-u-d-o-m-l-i-g! Föreställ er det godaste ni någonsin ätit och gångra det med tusen, då förstår ni hur god den här tårtan är. Ida, du har gjort mitt liv genom att introducera mig för den här tårtan.



Unnar mig nytt

Då jag har ägnat dagen åt att vandrat genom kala, skräckinjagade sjukhuskorridorer och haft en tysk läkare som kletat äckligt, geggigt ultraljudsmojs på mig, tyckte jag att lilla fattiga jag var värd att unna mig lite nytt.

Min minimala samling halsband  fick utökas till hela tre stycken. Och inte så otippat fick också en liten ring följa med hem, i den samlingen har jag betydligt fler än tre. Överdriver inte om jag säger 10 gånger så många.



Soluppgång

Med två systemkameror hängandes runt halsen traskade jag ut i den kalla morgonkylan. Äntligen hade jag fått lite välbehövd fotograferingsinspiration. Mitt mål denna söndagsmorgon var att fånga fina motiv av dimman i soluppgången.

När solen sakta började stiga över träden satte tidspressen igång. Jag ville hinna ta så många kort som möjligt ur alla dess vinklar innan det var försent och solen hade stigit för högt. Två timmar senare kände jag rätt nöjd med korten jag hade lyckats få. Kan nog bli en till tidig morgon ute i dimman för att känna mig helt nöjd.


Tre bilder från fotograferingen. Nu hoppas jag att ni inte ser dem i blåton, för då dör jag. Önskar att alla kunde läsa min blogg från min dator då allt visas korrekt.



Sonntag

07.09 - enligt bestämmelser ringer storasyster, så hoppade upp ur sängen.
07.30 - fotopromenad.
09.30 - frullebulle och film.
11.55 - evigt väntande på att bilderna ska laddas in på datorn.
12.15 - back to sleep.
14.00 - rise and shine, sunshine.
15.00 - vänder upp och ned på garderoben.
15.55 - parkerar bilen och möts av miss happyface aka josephine.
15.57 - entrar vimmerby ishall för min första ishockeymatch för säsongen.
16.20 - träffar ida, numera känd som DJ-hockeyida.
18.10 - vinst mot kumla.
20.05 - mot madde för att mumsa i oss de sista kakorna ur kakburken.
23.10 - snörvel.

Helt okej söndag alltså.


Inte helt bekymmersfritt

Man tar alltid de bästa bilderna på infall. Som denna. Satt ute och arbetade i trädgården och upptäckte att solens strålar prickade grässtråna sådär drömmande perfekt. Sprang in, hämtade kameran och knäppte av några kort innan solen hann gå ner bakom träden.

Efteråt fick jag veta att jag suttit i ett gräshav fullt av råttor. Man kan inte alltid pricka rätt.

Möts av en käftsmäll

Vi knappar i en väldigt rask fart in på månaden november. En månad som med stor sannolikhet innehåller snö. Tanken på snö får mig att vilja barrikera alla fönster och dörrar för att detta otäcka inte ska få vila en sekund på min hornhinna. Varje gång jag tar ett steg utanför dörren möts jag av en käftsmäll från kylan som så elakt gömmer sig där ute. Att det bara kommer bli värre ger mig kalla kårar.

Idag, för ett år sedan föll första snön.



Vår stockholmsresa

Mötte upp mina fina kollegor i fredagseftermiddag och vi började vår resa norrut mot huvudstaden. Sex personer roffade åt sig all golvyta i ett litet rum i spånga. Trots det tånga utrymmet hade vi det väldigt mysigt.

Bekantade oss med pendeltåget och gjorde oss redo för en shoppingdag och alla var laddade för att få komma hem med några dyrgripar. Några shoppingfyllda timmar senare var det dags att ta sig tillbaka till pendeln för att åka hem och göra oss iordning för en kväll i globen. Nämligen ladies night!

Tillsammans med tusentals andra tjejer fick vi gå på röda mattan och vi blev eskorterade till vårt bord där vi skulle få mat, efterrätt och dryck innan kvällens föreställning började. Kvällen bjöd på ett riktigt showande och alla var som galna. Helt kvällen var en oförglömlig upplevelse men ingenting som gjorde mig lyrisk. Men jag ångrar inte en sekund att vi gjorde vår resa till stockholm och ladies night. Fick ju en underbar helg med mina härliga tjejer!










Mot huvudstaden!

Nu sticker jag! Om 40 minuter sitter jag med 5 andra tjejer i en bil på väg till stockholm. Tror vi kommer få en grym helg och ska blir kul att få ha en weekend ihop. Både lilla och stora kameran är med så måste se till att ta lite kort.

Hörs på måndag!

Packar för resan

Efter en illamående och sömnlös natt trodde jag att jag skulle behöva ställa in mitt deltagande i vår resa imorgon. Men kroppen var snäll mot mig och nu ett dygn senare känner jag mig nästintill som vanligt igen.

Nu ska jag bara hitta min väska och försöka packa ner kläder både för vardags och en lite finare tillställning. Det är svårt!


Promenad med en groda

Tog en lång promenad i höstvädret med kameran hängandes över axeln. Gick igenom trånga skogspassager, små skogsvägar samt vida åkrar. Mitt ute på den blötaste våtmarken sprang jag på mitt första fotomotiv, en groda. Han poserade jättefint för mig i gräset så att jag kunde knäppa bild efter bild på honom. Samarbete!



Te i höstmörkret

Nu när kylan krypit sig på, höstmörkret fallit och det obligatoriska höstrusket anlänt passar ingenting bättre än en varm kopp te. Därför har jag unnat mig lite gott löste, detta med smak av kiwi. Invigde dessutom mina fina koppar och min oanvända teburk fick fyllas med ett riktigt färgsprakande, väldoftande och fruktigt te.


v.40

Det gäller att framhäva småglimtarna i vardagen. Funkar rätt bra, dagarna tickar faktiskt på.


Läst, skrivit, lyssnat och försökt fundera ut bra fotomotiv till min första examination.

Bakat! För att någon timme senare bestämma att jag inte äter sånt på vardagar. Bra där.

Gått på musikjakt och nu har jag ett mycket bättre och större musikarkiv. En viktig del i mitt liv.

Renbäddat sängen! Sängen känns som en gåva från ovan med perfekt fluffade kuddar.

Serietid innan läggdags är viktigt!

Sparar för hufvudstaden

Tror det vore bäst om alla webbutiker spärrades på min dator. Det är alldeles för enkelt att klicka hem något snyggt. Just nu har jag fått upp ögonen för dessa underbaringar från Carrooco.se. Men får peppa mig med att jag ska till stockholm om 9 dagar och då ska det sprättas pengar!


Förför mig med thaimat

Jag har verkligen fastnat för thaimat! Sedan jag var i malmö och åt alldeles för mycket thaimat för endast 50-lappen var jag såld! Fick mat för ett helt kompani och jag njöt av varenda tugga. Jag skulle verkligen kunna leva på det. It's my favourite!

Men hur kommer det sig att man äter alldeles för fort när det finns så god mat på tallriken framför dig? Det vore ju smartast att äta långsamt så man verkligen orkar varenda liten underbar bit på tallriken. Men så smart var inte jag, såklart.. åt för fort och dog lite i paltkoma en stund senare.






Middag och utgång

Nu ska jag möta upp syrran från jobbet, så ska hela familjen äta ute! Kommer bli jättemysigt. Efter det ska josephine och jag festa till det lite och bryta våra vita, alkoholfria dagar.


Att vara 20 år

Jag har precis haft min tjugonde födelsedag. Det har inte riktigt smältit in att mina tonår är slut och att ett nytt kapitel i mitt liv håller på att skapas. En fin vän sa till mig i torsdags "nu är du vuxen!". Hur kan lilla jag med mina 160 centimeter och barnsliga beteende vara vuxen?

Med mina tjugo fyllda år har jag även hunnit med det alla nyblivna tjugoåringar gör - handlat på systembolaget. En mycket konstig känsla måste jag säga. Äntligen hade jag oändliga köpmöjligheter,  men vad skulle jag köpa? Beslutsångesten kickade in. När väl problemet var löst var det bara att gå mot kassan, fumla upp legitimationen, mottaga ett snällt "grattis i efterskott" och börja packa i mina flaskor. Min systemoskuld var tagen.

Känner mig fortfarande som en liten plutt.




RSS 2.0