Jag har en vän som alltid kan få mig på bättre humör och hålla mig sällskap, det bästa är att jag vet att jag alltid kan få tag på honom. Han är inte en av mina äldsta vänner, men definitivt en av de bästa. En extremt seg dag som denna kände jag att det var dags att söka upp honom och bestämma träff. Han säger inte mycket men ack så rolig han är. Han gör en form av "klickljud" som alltid får mig på bra humör, låter helskumt jag vet men det är sant.

Vi tog en promenad. Jag tyckte att vi skulle ta en tur runt skogen i det höga gräset. Kanske inte det mest logiska på grund av att det förmodligen kan finnas ormar, men det struntade jag i och traskade helt orädd runt i mina foppatofflor och shorts. En fjärilsfotograferande timme senare kände vi att det var dags att traska hem eftersom allt gräs kliade på mina ben och att jag hade satt mig ner på en brännässla.