Pappa ringde och väckte mig klockan 9 imorse och berättade att jag skulle leta rätt på hans glasögon han hade förlagt. Jag skulle leta efter dem på parkeringen. Sagt och gjort, jag gick ut till parkeringen och letade efter hans glasögon. Eller jag letade efter det som skulle finnas kvar av hans förmodlingen överkörda, mosade glasögon.

Efter sisodär 15 sekunders stillastående och stirrande på parkeringen hittade jag dem! Där låg de, mitt på parkeringen endast centimeter från två utkörda bilar. Mosade eller inte? Otroligt nog var de hela.
Han fortsätter att alltid ge mig ett leende på läpparna.


Min pappa gör allt livet lite mer lättsammare och brillorna hänger med ett tag till!