idag kom min mamms hem med digitalkameran jag bad henne köpa till mig.
en canon ixus 85 IS.
kanske inte värstingkameran.
men jag valde bara någon, eftersom jag bara har den för smidigheten.
så nu har jag en kamera till festivalen.

det har också gått 48 timmar utan ett livsspår från markus.
jag känner mig väldigt låst.
att jag vet att jag inte på något sätt kan få tag i honom.
tänk er själva.
men jag räknar dagarna. söndagen kommer snart.

imorgon träffar jag nea också,
så då går tiden :)


Canon Ixus 85 IS Silver.