jag sitter här och lyssnar på hög musik.
det är det bästa med att vara ensam hemma.
jag spelar hög musik för att det ska överrösta mina egna tankar just nu.
det kallas ångest.
för att jag vet att om 12 timmar måste jag gå upp, göra mig ordning
och sedan knalla till bussen.
det har börjat igen..  de hemska stressande, trötta morgonarna.
mina sovmorgonar är borta.

jag får en klump i magen av att bara tänka på det. allvarligt.
jag längtar inte alls till imorgon.
jag hör överallt att de känner att det ska bli skönt att börja igen.
men för en gång skull känner jag inte likadant.

imorgon börjar jag sista ring på media.